I ofonderade pensionssystem fungerar en del av pensionsavgiften som en skatt, i synnerhet i början av arbetslivet. Effektivitetsförlusten av skatten beräknas till 23 procent av pensionsavgiften i Sverige. En jämnare beskattning över livet skulle minska snedvridningarna, men effektivitetsvinsten är liten.
I ett ofonderat pensionssystem används dagens pensionsavgifter för att betala pensionerna till dagens pensionärer. Den avkastning som individen får på sina inbetalningar följer därför i regel löneutvecklingen. Avkastningen är oftast lägre än avkastningen i fonderade pensioner, till exempel tjänstepension, som investeras på finansmarknaderna. Därför uppstår ett gap mellan vad individen betalar in till det allmänna pensionssystemet och värdet av den framtida pensionen som inbetalningen ger. Den delen av pensionsavgiften fungerar som en implicit skatt.
Studien undersöker hur denna skatt varierar över arbetslivet och vilka effektivitetskostnader den medför. En central poäng är att skatten är högre för unga. Ju tidigare i karriären en inbetalning görs, desto längre tid hinner den lägre avkastningen jämfört med privat sparande påverka pensionskapitalet. För en inbetalning nära pensioneringen blir effekten mindre.
Pensionssystemets samhällsekonomiska kostnad
Studien utvecklar en modell där pensionssystemets samhällsekonomiska kostnad beror på hur stor den implicita skatten är vid olika åldrar och på hur arbetsinkomster reagerar på förändrade ekonomiska incitament. Under antagandet att denna reaktion är densamma genom hela arbetslivet minimeras kostnaden när den implicita skatten är lika stor varje år. I modellen uppnås detta om alla arbetsår räknas in i pensionen och tidigare intjänade pensionsrätter räknas upp med en avkastning som motsvarar avkastningen på kapitalet.
Förutom effektivitetsaspekterna som fångas av modellen finns också rättviseaspekter. Dagens system missgynnar personer som tjänar en större andel av sin livsinkomst tidigt i livet, ofta personer med lägre utbildning och lägre livsinkomst. En utjämning av den implicita pensionsskatten över livet skulle åtgärda denna orättvisa.
Stor total kostnad – liten vinst av utjämning
Författaren tillämpar modellen på pensionssystem i OECD-länder. Med huvudantagandena motsvarar effektivitetsförlusten i genomsnitt 19 procent av pensionsavgifterna. Variationerna mellan länder är stora, från 8 procent i Kanada till 46 procent i Italien. I Sverige är motsvarande siffra 23 procent.
Samtidigt är den del av kostnaden som beror på att den implicita skatten varierar över arbetslivet liten. Om skatten jämnas ut minskar den genomsnittliga förlusten med endast 0,2 procentenheter. De största beräknade vinsterna finns i Frankrike och Spanien, omkring 0,5 procentenheter. I Sverige är den potentiella effektivitetsvinsten 0,1 procentenheter. Att vinsten är så liten beror på att Sverige redan i och med 1999 års pensionsreform uttömde den största effektiviseringspotentialen: Studien beräknar att reformen minskade effektivitetsförlusten med 1,2 procentenheter. Till detta kommer vinster av att det blev mer lönsamt att arbeta efter 65 års ålder.
En möjlig reform inom dagens system
Studien visar också hur en sådan utjämning skulle kunna genomföras i den svenska inkomstpensionen. Tanken är att pensionsrätterna räknas upp med en marknadsliknande avkastning, samtidigt som bara en del av avgiften ger nya pensionsrätter. Resten blir en uttrycklig skatt som är lika stor varje år. En justering vid pensioneringen gör att systemets samlade åtaganden inte ökar. Reformen kräver alltså inte att staten börjar fondera avgifterna i finansiella tillgångar. I stället handlar det om att göra inkomstpensionen till en sorts simulerad premiepension.
