Äldre som drabbas av stroke överlever oftare om de har en dotter än om de har en son. Döttrar flyttar närmare, skjuter upp egen familjebildning och ser till att föräldern får mer rehabilitering. Anhörigas omsorg ersätter alltså inte den offentliga vården, utan hjälper den att fungera.
Behovet av vård och omsorg för äldre växer i takt med att befolkningen åldras. Många regeringar bygger ut den offentliga äldreomsorgen med målet att avlasta anhöriga. Bakom sådana reformer ligger ett antagande: att offentlig vård och anhörigas insatser är utbytbara.
Men bilden är mer komplex än så. Att ta del av den vård som finns tillgänglig kräver ofta insatser som sällan ingår i det offentliga utbudet: att hitta rätt mottagning, boka tider, ordna skjuts och uppmuntra. Det är sådant som anhöriga är bra på. Då kan mer stöd från familjen leda till mer, inte mindre, användning av den offentliga vården.
Så gjorde vi
Vi använder danska registerdata som följer hela befolkningen över tid. Vården i Danmark är skattefinansierad och avgiftsfri, så skillnader i vårdanvändning kan inte bero på vad vården kostar. Vi studerar föräldrar som drabbas av sin första stroke, en allvarlig och svårförutsägbar händelse som ofta ger ett varaktigt behov av hjälp.
Anhörigvård syns inte i registren. Vi utnyttjar därför ett välkänt mönster: döttrar ger betydligt mer omsorg till åldrande föräldrar än söner. Vi jämför föräldrar med exakt ett vuxet barn som får en stroke vid samma ålder, där den enda skillnaden är om barnet är en dotter eller en son. Före stroken är grupperna påfallande lika i sjukdomar och vårdanvändning. Urvalet omfattar drygt 40 000 familjer.
Döttrar förlänger föräldrarnas liv
Fem år efter stroken lever föräldrar med en dotter i högre utsträckning än föräldrar med en son. Skillnaden är 1,5 procentenheter, vilket motsvarar ungefär fyra procent av dödligheten bland strokepatienter under samma period. Gapet växer stadigt över tid. Skillnaden beror inte på att döttrarnas föräldrar fått lindrigare strokes: grupperna använder lika mycket akutsjukvård, både sjukhusinläggningar och akutbesök.
Döttrarna betalar ett pris
Döttrarna anpassar sina egna liv mer än sönerna. Efter stroken bor de oftare nära föräldern, de är mindre ofta gifta och de får färre barn. Mönstret stämmer väl med att de tar ett större ansvar för den dagliga omsorgen. Forskningen har länge talat om ett barnstraff för kvinnor på arbetsmarknaden. Våra resultat pekar på ett föräldrastraff som slår mot kvinnors egen familjebildning när en förälder blir sjuk.
Mer rehabilitering – inte mindre
Det avgörande resultatet gäller den offentliga vården. Föräldrar med en dotter använder mer fysioterapi och annan rehabilitering efter stroken än föräldrar med en son. Rehabilitering kräver återkommande besök, transporter och uthållighet. Anhörigvård tränger alltså inte undan den offentliga vården. Den hjälper föräldern att få ut mer av den.
Vad betyder det för politiken?
Att bygga ut offentlig vård räcker inte alltid. Äldre utan nära anhöriga riskerar att få mindre nytta av samma vårdutbud, inte för att de nekas vård utan för att ingen hjälper dem att ta sig dit. Reformer som vill minska beroendet av familjen behöver därför också ta över det anhöriga gör i dag: information, samordning och praktisk hjälp att fullfölja behandlingar.
